Allergi

Pollenallergi

Pollenallergi drabbar ca 15% av befolkningen i Sverige. Beroende på halten av pollen i luften och hur mycket den allergiska patienten exponeras varierar de allergiska besvärenmellan olika dagar och tidpunkter på dygnet. Symptomen vid pollenallergi liknar förkylningssymptom med nysningar, vattenklar rinnsnuva och nästäppa. Man får inte feber, men trötthet och koncentrationssvårigheter är vanligt förekommande. Ögonklåda och röda ögon ingår också i symptombilden. Av alla som har någon form allergi har nästan hälften pollenallergi. Vanligast är besvär från olika typer av lövträd; såsom björk, al och hassel, samt gräs och gråbo. Då växter sprider pollen vid olika tidpunkter under året, kan besvären starta tidigt på våren och hålla på ända fram till på hösten. Pollenallergi drabbar framförallt tonåringar med minskande symptom vid stigande ålder. Symptomen förstärks av luftföroreningar.

Kvalsterallergi

Kvalster är små spindeldjur som behöver fukt, värme och mörker för att trivas. Vanligtvis lever kvalster i textilier, där sängen utgör en optimal livsmiljö. Från sin matsmältning utsöndrar kvalster ett enzym som orsakar allergiska symptom hos dem som är allergiska mot kvalster. Symptomen vid kvalsterallergi liknar dem som uppkommer vid pollenallergi, men ofta har man mindre ögonsymptom.

Klicka här om du vill läsa mer om BLOX₄ Allergy vid pollen- och kvalsterallergi

Bältros (Herpes Zoster)

Bältros orsakas av ett virus, Varicella Zoster, vilket är ett Herpersvirus Det kan drabba både män och kvinnor, vanligtvis när man är äldre. Det är samma sorts virus som man har vid vattkoppor. När man har haft vattkoppor stannar viruset kvar i kroppen. Det lägger sig vilande i nervrötterna och om det blir aktivt igen så får man bältros. Har man inte haft vattkoppor tidigare i livet kan man inte heller få bältros. Bältros sprids främst genom direkt eller indirekt kontakt.

Vid bältros får man vätskefyllda blåsor som bildar ett bälte eller ett tydligt avgränsat område. Vanligtvis får man bältros på ena sidan av överkroppen men man få det överallt på kroppen. Det börjar oftast med en intensiv smärta på huden. Det kan hända att man också blir trött, yr och får feber eller huvudvärk. Efter några dagar kan man på hudområdet se en rodnad och slutligen också karakteristiska blåsor som ofta kliar. Det är inte ovanligt med feber och svullna lymfkörtlar efter att hudutslagen uppträtt. Blåsorna brukar läka ut efter ett par veckor och smärtan försvinner oftast inom några månader.

Skabb, flatlöss och huvudlöss

Vem som helst kan drabbas

I alla tider har loppor, löss och kvalster levt nära människan. Med förbättrade sociala och hygieniska förhållanden är loppor, vägg- och klädlöss mycket ovanliga numera. Vanligt förekommande är dock huvudlöss, flatlöss och skabb. Att drabbas av dessa djur är inget att skämmas för. Det är inte skamligare än att bli myggbiten. Däremot krävs det behandling för att bli av med dem och ansvarskänsla för att förhindra spridning. Huvudlöss, flatlöss och skabb kan lyckligtvis inte flyga. Djuren sprids genom nära kontakter mellan människor. Inom en familj är det vanligt att flera medlemmar drabbas

Skabb

Gräver gångar i huden

Skabbdjuret är ett kvalster, en släkting till spindlarna,som man knappt kan se med blotta ögat.

Honan är 0,4 mm lång med rundad gråvit kropp. Handjuret är något mindre. Honorna gräver gångar i överhuden och lägger där 2–3 ägg om dagen – totalt 10–25 ägg under levnadstiden. Äggen kläcks efter 3–4 dagar och larverna kryper upp på hudytan och gör en liten ficka i huden där de utvecklas vidare. När de är könsmogna parar sig handjuren med honorna. Efter parning dör handjuren och honorna gräver nya gångar och börjar lägga ägg.

Hur vet man om man drabbats av skabb?

Första gången man drabbas dröjer det upp till sex veckor innan det börjar klia på kroppen. Under tiden kan ett par generationer skabbdjur hinna utvecklas. Klådan beror på en överkänslighetsreaktion i huden. Har man haft skabb tidigare kommer klådan direkt vid återsmitta. Skabbgångarna finns oftast på handledernas insida, mellan fingrarna, på armbågarna, kring naveln samt på penis och sätet. Området kring bröstvårtorna drabbas ofta hos kvinnor. Hos spädbarn går det lättast att upptäcka djuren i handflatorna eller på fotsulorna. Typiskt för skabb är den nattliga klådan som stör sömnen. Rivskador är vanligt. Vid misstanke om skabb, ska läkare kontaktas för att säkerställa en diagnos. Skabb smittar genom kroppslig kontakt, särskilt i sängvärme, då djuren kryper från en person till en annan. Överföring vid samlag är vanlig, medan handtryckning och annan tillfällig kroppskontakt sällan smittar. Skabb kan i sällsynta fall överföras genom klädesplagg, sängkläder och handdukar.

Klicka här om du vill läsa mer om Tenutex mot skabb

Flatlöss

I kroppens grövre hår

Flatlusen är mindre än huvudlusen, 1–2 mm lång, och har mer avrundad kropp. Den ser ut som en liten krabba. Flatlusens kraftiga bakben har stora gripklor. Dessa klor är för vida för att få grepp om vanliga hårstrån, men passar utmärkt för att gripa tag i de grövre hårstråna i könsbehåring och armhålor. Flatlusen kan också förekomma i ögonfransar, ögonbryn och skägg. Flatlusens livscykel är ungefär 25 dagar. Äggen kläcks efter en vecka. Honan lägger omkring 25 ägg under sin levnadstid. Äggen fästs på hårstråna intill huden.

Hur vet man om man drabbats av flatlöss?

Flatlusen är väl kamouflerad och eftersom den är så liten är den svår att upptäcka. När den sugit blod sväller den och blir mörkröd. Lusens avföring bildar ett rödbrunt pulver som ibland kan upptäckas på huden eller i underkläderna. Vid riklig förekomst kan blåaktiga runda fläckar ses på bål och lår. Flatlössen upptäcks oftast av att det uppstår klåda i skrev och armhålor. Hos drabbade barn kan flatlöss ofta upptäckas i ögonfransar och ögonbryn. Flatlössen sprids nästan alltid genom direktkontakt (till exempel samlag) eller mellan personer som sover i samma säng.

Klicka här om du vill läsa mer om Tenutex mot flatlöss

Huvudlöss

– drabbar många barn

Huvudlusen är den vanligaste av våra hudparasiter. Ofta uppträder den epidemiartat i samband med skolornas terminsstart. Honan är ungefär 3 mm lång, hanen är något mindre. Färgen är oftast grågulaktig. Huvudlusen förekommer nästan bara i hårbotten. Honan lägger mer än 100 ägg under sin levnadstid – ungefär åtta varje dygn. Äggen fäster hon på hårstråna, alldeles intill hårbotten. Dessa är ovala och ungefär 0,8 mm långa. Äggen kläcks inom 6–9 dagar. Nymferna utvecklas därefter under 9–12 dagar innan de har blivit fullvuxna, könsmogna huvudlöss.

Hur vet man om man drabbats av huvudlöss?

Har man fått huvudlöss dröjer det ofta ett tag innan man får klåda, i regel en vecka. Hos personer som har haft löss någon gång tidigare kommer klådan direkt. Får man reda på att huvudlöss förekommer i omgivningen bör man regelbundet kontrollera alla i familjen. Kamma håret först med vanlig kam och sedan med tät finkam eller luskam. Kamma över vit duk, vitt papper eller en spegel för att se om några djur faller ner. Inspektera hårbotten noga i bra belysning, gärna med förstoringsglas, för att se om det finns huvudlöss, nymfer eller ägg. Leta framför allt i nacken och bakom öronen. Ägg nära hårbotten talar för aktuell smitta. Levande huvudlöss säkerställer diagnosen. Spridningen av huvudlöss sker främst genom direktkontakt huvud mot huvud. Detta kan vara en förklaring till att huvudlöss sprids snabbare bland barn än vuxna. Det är en vanlig missuppfattning att huvudlöss föredrar personer med bristande hygien. Vem som helst kan drabbas.

Klicka här om du vill läsa mer om Tenutex mot huvudlöss

Svinkoppor (Impetigo)

Svinkoppor (Impetigo) är en smittsam ytlig hudinfektion som framförallt drabbar barn. Svinkoppor är vanligt förekommande och orsakas av bakterier såsom streptokocker och/eller stafylokocker. Att smittas av svinkoppor är inte farligt men obehagligt. Svinkoppor delas in i primär och sekundär Impetigo. Primär Impetigo kan utvecklas på till synes normal hud medan sekundär Impetigo utvecklas från en hudskada såsom sår, eksem eller vid angrepp av huvudlöss och skabb.

Infektionen ger oftast inga andra symtom än utslag, blåsor och sår. Utbrott av svinkoppor börjar som små kliande utslag som senare utvecklas till gula blåsor eller vätskade utslag. Då blåsorna spricker bildas gulaktiga sårskorpor över det infekterade området. Bakterierna som orsakar sjukdomen kan lättare få fäste i fuktig och irriterad hud och därför är utslagen vanliga kring näsa och mun. Om man inte åtgärdar smittan kan svinkoppor breda ut sig till andra hudområden på kroppen. Inkubationstiden är 2-3 dygn och kopporna smittar så länge det finns sår som inte läkt.

Spridning och smittorisk

Svinkoppor är en smittsam sjukdom som är vanligt förekommande under sensommaren och hösten. Svinkoppor smittar vid direktkontakt mellan personer eller indirekt via föremål som haft direktkontakt med smittbäraren. Spridning av svinkoppor är därför särskilt vanligt bland barn som leker. Då svinkoppor är mycket smittsamt kan spridning ske mycket snabb på t.ex. förskolor och skolor.

För att minska smittorisken är det viktigt att inte klia på såren samt att ofta tvätta händerna vid kontakt med en smittad person. Undvik gemensam användning av leksaker, textilier o.s.v. för att undvika indirekt smittspridning. Barn bör hållas hemma från förskola och skola tills kopporna har torkat ut, sårskorporna fallit av och såren läkt.

Sår

Det finns olika sorters sår. Små sår där bara hudens yttersta lager har skadats är det vi brukar benämna som skrubbsår och skärsår. När såren är djupare och fler vävnader skadats (muskler, nerver, och/eller skelett) är det exempelvis ett skärsår, bitsår, sticksår eller krossår.

Direkt när man får ett sår startar kroppen en process för att stoppa blödningen, koaguleringsprocess. Fibrinogen läcker ut från blodkärlen och bildar ett nät, fibrin och tillsamman med blodplättar och röda blodkroppar bildar detta en sårskorpa. Den skadade vävnaden blir snart röd, svullen och ömmar. Blodkärlen vidgar sig och blodgenomströmningen ökar. Vita blodkroppar, kroppens försvarsceller, tar sig till det skadade området och tar hand om bakterierna samt transportera bort döda celler och de allra minsta smutspartiklarna.

Efter några dagar börja den skadade vävnaden repareras. Ny vävnad bildas genom att celler i huden eller slemhinna delar sig och växer in över skadan samt att nya blodkärl också växer in.

Om bakterierna är aggressiva eller att de blir för många och kroppen inte klarar av att besegra dem blir såret infekterat. Området runt såret svullnar och ömmar än mer, huden blir rödare, såret kan vätska sig och det kan också bildas var. Det är därför viktigt att hand om ett sår oavsett storlek.

Klicka här om du vill läsa mer om LHP - hjälp när du har sår